Vi pratade med Gurgîn Bakircioglu – aktivist och influencer – om beslutet att göra en ”climate quit”, lämna sitt jobb och ägna sitt liv åt att göra världen bättre.
När och varför bestämde du dig för att göra en ”climate quit”?
Jag bestämde mig för att göra en “climate quit” redan 2016. Även om min väg framåt inte var helt tydlig då, visste jag att jag ville göra något större med mitt liv än att bara jobba som radiopratare på Sveriges Radio. Jag drogs snabbt till klimatfrågan när jag undersökte vilka som var vår tids största utmaningar och letade efter ett meningsfullt sammanhang bortom karriärhetsen.
Kan du beskriva ett specifikt ögonblick när du insåg att du behövde göra en förändring i ditt liv?
Det slog mig när jag låg på en madrass i ett tomt rum och försökte läsa Paulo Coelhos Alkemisten. För alla lär sig något av Alkemisten. Förutom jag. Jag var inte mottaglig för något annat än dåliga tankar. Den där ostadiga skrivbordslampan jag hade levde ett eget liv. Varje gång jag ställde den till rätta tog det ungefär 30 sekunder innan jag behövde fixa till den igen.
Det kändes som att det höll på i evigheter, det var som att lampan gnagde tyst på mig, precis som alla mina andra problem. Till slut bröt jag ihop. Lampan fick mig att tappa det. Jag grät som ett barn.
Du vet, ett sånt där ögonblick där du plötsligt ser hela bilden? Jag var 31 år, sov på en madrass i min brors rum, och den enda som ville dela det utrymmet med mig var depressionens moder. Rummet hade ingen möbler; det var ren nydumpad kille-feng shui.
Jag älskade mitt jobb, men jag hatade arbetsplatsen och tvånget att vara där.
Jag visste inte vad jag höll på med eller vad jag ville ha ut av livet. Jag var George Costanza. Jag sålde eller skänkte bort allt jag ägde, innan jag visste vad minimalism var. Jag köpte en husbil utan någon aning om vad det innebar att leva platsoberoende. Jag sa upp mig från jobbet utan att förstå hur lite jag faktiskt kunde leva på.
Till slut kunde jag inte leva med mitt dåliga samvete längre, så jag blev vegan. Genom det upptäckte jag klimatfrågan och dess koppling till rättvisa. Det var det bästa beslutet i mitt liv: att bryta mig fri från arbetsgivarnas grepp, undvika ändlösa pendlingar och istället gå ihop med andra människor för att fokusera på meningsfull förändring. Istället för att jaga nästa lägenhet, nästa soffa eller ännu en tom weekendresa.
Hur känns det nu när du har ändrat riktning i livet?
Det känns otroligt meningsfullt, särskilt nu när allt verkar gå i fel riktning. Som aktivist vet jag att oavsett vad som händer politiskt kommer jag, när jag ligger på min dödsbädd, att kunna le och säga: “Jag gav dem en rejäl match.”
Jag har byggt mitt liv kring att göra det svårare för dem att tjäna pengar och att motverka deras skadliga policyer.
Vilket råd har du till andra som vill göra en “climate quit”?
Jag har en tendens att vara radikal när jag inser att något måste förändras – jag gör allt på en gång, rycker av plåstret direkt. Men jag förstår att de flesta människor behöver små öppningar, gradvisa steg och uppmuntran.
När jag hittar något jag är övertygad om är rätt för människor, djur och natur, och det stämmer överens med forskningen, ägnar jag månader åt att lära mig allt om det.
Mitt råd? Ta det steg för steg, men när du känner dig redo, gå in helhjärtat och bygg ditt liv kring förändringen.