Vi har pratat med Carl Bärstad, initiativtagare till det kreativa klimatkollektivet Fund Your Mother, om varför han bestämde sig för att sluta sitt jobb och lägga all sin tid och energi på att bekämpa klimatkrisen.
När och varför bestämde du dig för att ”climate quit” (säga upp dig för klimatet)?
Jag sa upp mig i februari 2024. Det var inte så att min tidigare arbetsgivare egentligen var dålig på något sätt. Snarare tvärtom. Jag arbetade med att samla in pengar till ett fritidsprogram för ungdomar i socioekonomiskt utsatta områden, för att ge dem digitala färdigheter som programmering och inspirera dem att ta kontroll över sin framtid.
Det var just den sista delen som störde mig. Ta kontroll över vilken framtid? Finns det ens en framtid för dem? Under hela mitt yrkesliv har jag försökt ge barn och unga möjligheten att vara kreativa med teknik, så att de är rustade för en osäker framtid.
Men i takt med att planeten brinner har det blivit allt svårare för mig att jobba med något så långsiktigt som utbildning. Det finns helt enkelt för många akuta klimatfrågor som måste lösas för att barnen ens ska ha en framtid – inklusive mina egna barn. Dessutom, hur kan jag inspirera barn och unga om jag själv känner mig alltmer maktlös och desperat?
Det är som att försöka hålla en rolig och inspirerande kodningslektion medan huset brinner, och min inre kompass skriker åt mig att ringa brandkåren och evakuera byggnaden.
Så det var i princip vad jag gjorde, på mitt eget sätt. Jag tog tillvara på det jag vet att jag är bra på och använde den privilegierade position jag har i samhället.
Kan du beskriva ett specifikt ögonblick när du insåg att du ville göra något annat med ditt liv?
I början av 2024 var jag med min partner och våra barn i Järvsö när jag tittade på nyheterna och fick veta att 5,5 miljoner svenskar (inklusive jag själv vid den tiden) omedvetet äger aktier i det saudiska oljebolaget Aramco via Sveriges största pensionsfond AP7.
Detta var extremt provocerande och fick mig att omedelbart byta till en mer hållbar fond som jag redan hade valt för min tjänstepension.
Jag blev också ganska förvånad över hur enkelt det faktiskt var att byta fonder, och att processen att flytta pengarna bara tog några minuter om man visste vilka fonder man skulle byta till. Jag kunde helt enkelt inte förstå varför 5,5 miljoner svenskar fortfarande har sina pengar i en fond som investerar 45 miljarder kronor i fossilindustrin.
För den som också vill flytta sina pengar finns en steg för steg-guide här: fundyourmother.org/guide.
Vad gör du nu?
Inspirerad av den brittiska kampanjen Make My Money Matter och deras briljanta kampanj med Olivia Colman (som spelar oljemagnaten Oblivia Coalmine) insåg jag att förutsättningarna fanns här i Sverige för att göra något liknande – en kampanj riktad mot AP7.
Så jag sa upp mig från mitt jobb, levde på mina besparingar resten av året och la all min tid på att utveckla, finansiera och lansera en sådan kampanj. Tack vare modiga företag som GoClimate, som trodde på mig och valde att sponsra produktionen av kampanjen, är visionen nu verklighet på www.fundyourmother.org.
Hur känns det nu när du bytt bana?
Ärligt talat kan jag inte föreställa mig att någonsin gå tillbaka till ett jobb där jag inte kan lägga all min tid och energi på klimatfrågan – det handlar verkligen om överlevnad för mig nu, både mentalt (engagemang som ett motgift mot depression) och fysiskt (att ha en beboelig planet).
Så svaret på frågan är att det känns fantastiskt och att jag är precis där jag vill vara.
Vad är ditt tips för den som vill göra något liknande?
Gör en inventering av ditt liv. Vad är egentligen meningsfullt? Vilken typ av relation vill du ha med dina barn (om du har barn)? Vad vill du kunna säga till dem när de frågar vad du gjorde för att förhindra eller mildra klimatkrisen under den här kritiska tiden?
Tänk sedan på vad du är riktigt bra på och verkligen tycker om att göra. Kan något av det användas i klimatfrågan på något sätt?
Vi är inte alla så privilegierade att vi bara kan säga upp oss över en natt. Men kanske kan vi be vår arbetsgivare att jobba fyra dagar i veckan och använda den extra dagen till något klimatrelaterat? Eller om du verkligen har det ekonomiska skyddsnätet och en idé du tror på, säger jag: kör! Vad är det värsta som kan hända?